När man tror att allt är bra...
Ibland känns det som att man tar ett steg fram och sen 2 steg bak. Ni vet när man spelade spel när man var liten och hamnade på en ruta så man fick gå tillbaka. Ungefär så känns det för mig just nu. I oktober förra året fick jag åka till akuten pga en cysta. (ofarlig kan tilläggas) Då "opererades" jag genom att de satte dit ett drenage. Jag fick en remiss till en kirurg och när jag träffade kirurgen så var cystan i princip borta, den var så pass bra att jag inte kände av den längre. Jag tänkte att nu säger kirurgen att det ser bra ut, du kan åka hem, och leva ditt vanliga liv. Men just en sånn cysta jag hade vill man operera när den har läkt, just för att få bort vävnaden som blivit påverkad av denna cysta. Jag opererades i februari i år. Var livrädd innan operationen men fick ryggbedövning och en halvtimma senare så var jag i vilorummet igen innan jag fick fara hem. Sen hade jag fruktansvärt ont i ca 10 dagar. Kom en tår så fort det var minsta lilla gupp på vägen. Så ni kan ju tänka er att åka på omläggning i Bjästa. För er som inte känner till staden Örnsköldsvik så är Bjästa inte världens metropol om man så säger. Men det var bara att guppa dit och sköterskan misshandlade mig halvt. Tyvärr. Efter 2 veckor var jag tillbaka hos kirurgen och 1 stygn klipptes bort för att läka inifrån och ut. Då var såret ganska stort, jag har aldrig sätt det själv, bara där stygnen suttit. Jag gick på omläggningar flera ggr i veckan och efter några fler dagar så klipptes de andra stygnen bort eftersom de läkt.
För bara en vecka sedan så såg det väldigt bra ut. Det var näst intill läkt och inget märkvärdigt så. Jag var glad. Men för några dagar sedan så vaknade jag en morgon av att jag hade ont, det ömmade, precis där cystan suttit. Jag kände utanpå men man vill ju helst inte inse att det kanske är något som hänt. Men då kände jag inget. Jag tyckte att det var mycket märkligt att det gjorde ont där och inte där det lilla såret finns kvar, där har det ömmat ibland. En morgon när jag vaknade hade jag en sånn konstig känsla när jag ställde mig upp, det bara kändes konstigt. Jag kände efter och kände som att det var lite vätska som samlats precis där cystan varit. Det går att trycka ut men det gör fortfarande ont och idag var jag på vårdcentralen. Jag sa hur det stod till och sköterskan tog en titt och även hon sa att det var något jag ska kolla upp. Hon fick ringa till sjukhuset medan jag satt själv inne på ett rum och var ledsen. Min kirurg var inte där, en annan skulle sluta på en kvart så dom sa att jag skulle till akuten. Men det slapp jag eftersom dom tog ett prov på vårdcentralen och läkarna på sjukhuset sa åt mig att äta antibiotika så ska jag få träffa min kirurg på måndag. Jag orkar inte fundera vad som kan ha hänt, måste jag opereras så får jag ta det den dagen. Ikväll ska jag träffa kompisar, vi ska ha picknick, jag tänker ha kul, imorgon ska jag jobba och då tänker jag ha kul. Jag kan säga att det jag fick är ABSOLUT INGET som smittar. Det gör bara väldigt ont. Jag tycker själv att jag varit lite konstig dom senaste dagarna, kanske var pga detta. Men jag har världens bästa vänner som skickar fina meddelanden till mig så jag är så glad att jag har dom.